Georgiska folkgrupper har varit bosatta i området åtminstone sedan årtusendet före vår tideräkning. På 500-talet f Kr grundades kungadömet Kolchis (Kolcheti) i det som idag är västra Georgien. Tvåhundra år senare förenades det med kungadömet Iberien öster om bergsryggen Surami. Georgien kristnades på 300-talet och splittrades sedan i maktkamp mellan Östrom och persiska furstar.
Under tidigt 1100-tal enades landet under kung David II ("David Byggaren", Davit Aghmasjenebeli). Nu inleddes vad som brukar kallas ”guldåldern” i georgisk historia. Territoriet utvidgades och kulturen blomstrade.
År 1236 invaderades landet av mongoler, och efter hand föll det sönder i småriken. Därefter följde tre århundraden av turkisk respektive persisk dominans.
I början av 1700-talet inleddes en kulturell renässans i östra Georgien. Handeln ökade och den första georgiska ordboken trycktes. De två östra regionerna Kartli och Kachetien förenades 1762 under kung Erekle II.
Inför hotet om en turkisk invasion ingick kungen, i hopp om beskydd, en allians med Ryssland. Tsar Alexander I upplöste kungadömet och omvandlade 1801 östra Georgien till en provins i det ryska imperiet. Mot slutet av 1800-talet växte en rörelse för nationell frigörelse fram på landsbygden. Det hela kulminerade i ett blodigt uppror 1905. Den leddes av Josef (Ioseb) Dzjugasjvili, känd som Stalin. Efter det ryska imperiets sammanbrott 1917 grundades en självständig georgisk stat. 1921 invaderades landet av Röda armén och infogades i Sovjetunionen.
1936 fick Georgien status som egen sovjetrepublik. Sovjetstyret innebar att staten övertog alla privata egendomar och kommunistpartiet blev enda tillåtna parti.
Vid mitten av 1980-talet ökade yttrandefriheten till följd av Gorbatjovs reformpolitik.
Ca. 70% av Georgiens vinproduktionen finns längst i sydost, i Kakheti, där det tillverkas vin i både traditionell och modern stil.
Det finns fem stora vinodlingsregioner i Georgien:
Imereti
Kartli
Racha–Lechkhumi
Kvemo Svaneti
Kakheti
Must, skal och stjälkar jäser tillsammans
Traditionella vinproducenter pressar sina druvor och häller musten, tillsammans med druvskal, stjälkar och kärnor, i det stora kärlet.
Efter att ha fyllts placeras kvevris antingen på golvet i en vinkällare eller begravdes i marken.
När alkoholjäsningen är klar sjunker skalmassan, som kallas chacha, ned till botten av kärlet.
Vinet dras om i mars året efter skörd och lagras sedan i minst ett år.
Resultatet blir ett karaktärsfullt vin med kännbara tanniner, även när gröna druvor använts.
De vita vinerna får också en oxiderad ton med orange färg.
Saperavi har rosa fruktkött vilket resulterar i mörkt röda viner med hög syra och strävhet med stor lagringspotential. Vinrankan är tålig och klarar av kyla.
Tavkveri är en sent mognande blå druva som trivs i kalkjord och mognar sent. Traditionellt används den för tillverkning av stilla och mousserande roséviner och lättare rödviner.
Rkatsiteli är en grön druva med markerad fruktsyra som ofta används i de orangefärgade vinerna som blivit Georgiens signum.
Vinerna får en kryddig, blommig ton och druvorna skördas ofta sent för att mognadens sötma ska balansera den höga friskheten.
Ibland blandas vinet med den aromatiska mtsvane och då ändrar den karaktär från fruktigt och blommigt till kryddigt efter lagring i qvevri.