Urbefolkningarna Khoikhoi och San har bott i Sydafrika i tusentals år, men idag utgör de endast en folkspillra i Kalahariöknen.
År 1488 rundade portugisiska skepp Godahoppsudden, och Europa fick kännedom om Sydafrikas existens. I slutet av 1500-talet gjorde nederländare och engelsmän strandhugg på den sydafrikanska kusten, men först var nederländaren Jan van Riebeecks landstigning 1652 i Table Bay, där Kapstaden ligger idag och där började den vita koloniseringen.
Riebeecks avsikt var inte att grunda en koloni. För det holländska ostindiska kompaniets räkning skulle han anlägga en handelsstation, där fartyg på väg mot Indien kunde utföra handel med bland annat kött, grönsaker och mjölkprodukter. Men de lokala invånarna ville inte släppa ifrån sig sina djur, eftersom en Khoikhois status byggde på boskapsinnehav. Därför fick nederländare som var anställda i kompaniet bli lantbrukare i Sydafrika för att leverera livsmedel till fartygen.
År 1795 intogs Kapkolonin av Storbritannien som dock tvingades lämna tillbaka området till Nederländerna enligt fördraget i Amiens 1803. Tre år senare återtog britterna kontrollen. Konflikten mellan britter och afrikander utlöste det så kallade boerkriget 1899, som drabbade civila boer hårt. Brittiska soldater brände ned 30 000 av boernas gårdar. Kvinnor och barn samlades i koncentrationsläger, där över 25 000 boer avled i sjukdomar. Till slut slöts ett fredsavtal i staden Vereeniging 1902 och boernas två republiker förlorade sin självständighet. Krigsförlusten orsakade djup och långvarig bitterhet hos boerna, och den sociala och ekonomiska utvecklingen vidgade efter hand klyftan mellan de båda folken.
År 1913 antogs en jordlag som gav 87 % av Sydafrika till de vita trots att de var i minoritet. 1912 bildade de en organisation, som senare fick namnet Afrikanska nationalkongressen (ANC).
År 1962 greps Nelson Mandela, en av ledarna för ANC:s väpnade gren Nationens spjut (Umkhonto we Sizwe). Tillsammans med 7 andra ledande ANC-medlemmar dömdes han till livstid, anklagad för bland annat högförräderi. Han sändes till fängelseön Robben Island utanför Kapstaden.
Nelson satt 27 år i fängelse och var Sydafrikas president 1994-1999
Det sydafrikanska vinet kan följas ända tillbaka till de allra första dropparna. Den 2 februari 1659 pressades den första druvsaften av den holländske kolonisatören Jan van Riebeeck. Plantorna hade han låtit hämta som sticklingar från Europa. men när Riebeecks efterträdare Simon van der Stel planterade vin på sin farm i Constantia blev det början till en ny era.
Vin de Constance är ett sött muscatvin gjort på druvor från Van der Stels odlingar och blev omåttligt populärt bland kungligheter och adel vid Europas 1700-talshov.
Sydafrikas viktigaste vinområdena ligger i sydvästra delen av landet, i Western Cape i närheten av Kapstaden. Regionen lämpar sig utmärkt för vinproduktion, eftersom en stor del av områdena präglas av medelhavsklimat.
De mest kända kvalitetsområdena är:
Stellenbosch
Paarl
Franschhoek.
De äldsta vingårdarna finns i området Constantia i närheten av Kapstaden, söder om det mäktiga Taffelberget.