Eftersom Italien producerar väldigt många olika typer av viner har det länge rått stor oreda bland vinerna.

1963 kom den vinlag som gjorde lite ordning i kaoset i Italien. Med inspiration från det franska AOC-systemet införde man klassen DOC (Denominazione di Origine Controllata) men till skillnad från Frankrike, där en central organisation INAO fastställer vilka kvalitetskrav som gäller, är det i Italien varje områdes producentsammanslutning, consorzio som fastställer kraven.

Detta har lett till att kraven i de olika regionerna varierar mycket och DOC har mer fått karaktären av en ursprungsbeteckning.

Reglerna säger att man inte får nyplantera utan endast ersätta vinstockar, man får inte konstbevattna och man är därför väldigt beroende utav väderleken för att kunna skapa bra vin.

 
När man har fått sin batch godkänd för tappning får man av kommittén de band som sitter på flaskans hals, har man anmält att man skall tappa nio tusen flaskor så får man nio tusen band, inte fler och inte färre. Sedan får vinet komma ut på marknaden.

Det ursprungliga distriktet är Chianti Classico
(Gallo Nero).

Chianti är känt för sina viner sedan mitten av 1200-talet. Under slutet av 1300-talet var Chianti omtalat för sina vita viner. Området med de bästa vingårdarna avgränsades 1716 och är världens äldsta definierade vindistrikt.

Den svarta tuppen ”Gallo Nero” pryder sen 2005 alla flaskor från Chianti Classico. Symbolen ska enligt en sägen härstamma från 1200-talet då städerna Siena och Florens i ett försök att avbryta långvariga stridigheter utlyste en tävling, att en riddare från respektive stad skulle starta så fort tuppen gol vid gryningen, och där ryttarna sedan möttes skulle gränsen sättas.

Sienna var på den tiden kända för sina rashästar och de kände sig mycket nöjda över denna diplomatiska lösning och födde omsorgsfullt upp en grann vit tupp för ändamålet. De styrande i Florens var mer bekymrade över den eventuella utgången och valde därför en svart tupp som inte fick någon tillgång till mat.

Denna plågade tupp gal därför i desperationen och hunger redan innan gryningen och följden blev att den florentinska ryttaren mötte sin kombattant vid Fonterutoli som ligger endast 12 km från Sienna.